En känsla av att vara misslyckad

Igår kväll fick jag återigen molvärk som jag haft vid ett par tillfällen. Denna gång strålade det till och från kraftigare och dessutom ner i ländryggen. Fick upp hoppet om att något kanske var på väg att hända. Efter många om och men så somnande jag och när jag vaknade nu på morgonen så kände jag ingenting förutom en enorm besvikelse.

Fast jag vet att jag inte kan påverka något så kom det en känsla av att vara misslyckad. Varför kan min kropp inte bara föda barn? Jag ser folk som föder till höger och vänster men här händer absolut ingenting. 9 dagar över tiden idag, känns som 9 veckor. 

Jag vet att väntan är över om en vecka men just nu för stunden känns det väldigt jobbigt. 

Jag vill hålla om vårt pyre nu, pussa lilla liten och låta kroppen fyllas med känslor som jag inte ens kan drömma om.

Jag vet att den besvikelsen jag känner och känslan av att vara misslyckad kommer lägga sig snart men just nu kan jag inte hjälpa det, det blev en tung morgon. 

Ska försöka få lite mer sömn nu och sedan ladda inför dagen som bland annat innehåller sista MVC besöket och inbokning av överburenhetskontroll. Vi håller tummarna för att magen har växt sedan i tisdags för annars tror jag även att det kommer göras ett TUL i veckan för att kontrollera så att bebis får tillfälligt med näring där inne i trånga magen. 


Kommentarer :

#1: sofia s

Åh din stackare! :( Jag mådde illa hela dagen igår och fick huvudvärk fram emot kvällen så jag ringde FL precis som dem rått mig till. Eftersom mitt blodtryck varit bra hela tiden så trodde de inte det var nån fara, sa att jag skulle ta panodil och ringa bm om det höll i sig idag eller blev värre. Sov sjukt dåligt och vaknade med både illamående och huvudvärk och att det bara är 6 dagar kvar ger mig inget hopp alls :/
Även om andras elände inte får dig att må bättre så kanske du åtminstone slipper känna dig ensam i de känslorna du har om din egen kropp oförmåga! :)

Svar: Det känns ju inte bra att någon annan behöver ha det på samma sätt men ändå skönt att inte vara ensam <3! Snart är det vår tur!!!!! Kram
Jennie

skriven
#2: miriam

Kram!

Svar: Tack :)! Kram
Jennie

skriven
#3: Nicole

:( känn inte dig misslyckad! Hoppas ni slipper vänta hela väntan, men annars kommer väntan vara sååå värt! (
Misstänker att det dock antagligen är noll tröst nu...)
Kram på dig!

Svar: Nej den känslan gick över sen som tur var. Ja klart väntan är värt det men nu har vi väntat länge nog ;)! Jodå lite tröst är det ju att vi vet att vi väntar på det bästa som hänt oss. Kram
Jennie

skriven
#4: Johanna

Håller mina tummar för att det ska dra igång snart! :) sjukt egentligen att man kan längta efter den smärtan..men längtan efter bebisen är ju så stor. Spännande det ska bli att se vem lilla pyret är! Skickar över en kram, kämpa på snart är du mamma!

Svar: Haha jag längtar då inte efter smärtan ;), den hade jag gärna varit utan men längtar så enormt mycket efter vår bebis nu så då är smärtan enda vägen dit =)! Ja snart är det min tur och jag har ju trots allt den mest fantastiska dagen i livet framför mig =)! Kram
Jennie

skriven
#5: Maria

Det är drygt att vänta, min trea kom 9 dagar efter BF, och då hade 1 och 2 an kommit en vecka innan BF. Jag trodde det var kroniskt.
Men helt plötsligt händer det och på några timmar ändras livet för alltid. Det är ju så nära nu. Kram.
Det kommer gå bra, du har något helt fantastiskt framför dig och det är ju lite spännande att man absolut inte kan planera allt i livet. Det kommer när det kommer.

Svar: Ja nu är det nära och nu har vi dessutom fått bokat tid för igångsättning så nu vet vi med all säkerhet att det snart kommer hända grejer :)! Kram
Jennie

skriven

Kommentera inlägget här :